borde inte vardagen

vara mer än disk?

på tröskeln..

kanske till avsked?

solsken

det har varit en enda grå sörja i vinter, få undantag vädermässigt

därför har det varit så underbart att vara med om hur några stänk solsken verkligen förändrar läget!

två gånger har jag de senaste veckan varit med om människor som sjungit högt på spårvagnen, just på grund av solsken. nej, solsting är inte en förklaring.
med sången har leenden spridit sig bland med passagerarna. underbart.

sång orsakat av solsken nomineras till dagens leende

avsked

jag följer dig ut

trappsteg

varje steg känns
träådring i relief mot min fotsula


din tunga har nuddat mina ord
ännu stum

kylan omsluter oss
fyller
gräver sig in
ersätter

det är allt, då


mina steg
på kalla trappsteg
anade inget

steg ut i ingenting

kylan
kylan
kylan !

det är inget avsked, det är ditt föräderi

men om det vet jag ännu inget

din tunga har nuddat mina ord

din tunga har ljugit över hela min kropp

det är


förändrat


tomheten är bara större nu
förändringen
skillnaden blänker

sörjer för
bitter smak av förhoppningar





-------

det kan bli en film, eller hur?

tallyho!

jag har sett en dront.
i en mycket bra installation på mors mössa.

lite senare såg jag 5 videoverk av salla tykkä på 300m3, otippat, om man aldrig får tag i "gallerier i göteborg"listorna, knatar man in helt oförberedd på utställnings ytorna. likaså blir man mött av söndagsstängda dörrar.

jag såg en man med grön mustach, mannen kom cyklande på kastellgatan.
han nomineras till dagens leende.

när man hittar guldkorn

delar man med sig..

under slutarbetes processen fick jag ett boktips av filosofen i Åbo.
Pia Tafdrup - Över vattnet går jag, skiss till en poetik

jag började läsa, små noteringar sammansatta till bok där kapitel för kapitel närmar sig poesi ur olika aspekter. jag tycker hennes ord har stor giltighet även för annat skapande. min pocket är nu full av streck, understrykningar och utropstecken, på det där maniska sättet när man tycker någon har satt ord på
s a n n i n g e n.
som följande rader, jag citerar:

Känslor varar inte länge. Det gör däremot minnet av dem. Nostalgi är farlig, minnet livsviktigt.

Skapelseprocessen handlar om att ge det namnlösa namn, att artikulera det oartikulerade, finna väg till en plats där ljuset är begravt.

Dikten talar, lyssnar och tiger. På en gång.

Mina dikter har alltid sin inre nödvändighet och är därför oändligt sårbara i ett möte med omvärden. Det är en speciell handling att visa fram något som ingen önskat eller begärt. Varje gång.

ovanstående 4 citat är alltså inte från mig. till mina skapande, läsande, tänkande,reflekterande vänner som läser min blogg, jag rekomenderar er att läsa Över Vattnet Går Jag.

fokusera

en begangnad digital system kamera har kommit i min ägo. jag kan lungt konstatera att det är annorlunda. jag är van vid fast optik 24, 50, 100 mm och några försättslinser samt manuell fokusering. inte zoom objektiv, om än korta och autofokus. auto focus!
skärpedjup, upplösning, fil storlek, jeepägg, tiff & raw
och nu är det börja om så smått igen. och det skall väl gå.. med tid tålamod och ett ständigt tittande i manualen.. provfotograferingar, lära känna och bounda sig med den lilla tingesten..

biljettrus

filmfestivalprogrammet har landat, bläddrat flitigt, jämfört schema. bokat & betalat en liten bukett med variation på geografi och koncept. en vitamininjektion på något plan önskas.

cinemateksprogrammet anlände likaså.
fast där konstaterade jag att det var en massa filmer jag redan sett, inte samma "å! vilken chans, DEN måste jag se"
har jag blivit rikigt filmnördig?

eller är det så att tillgängligheten till film har ökat avsevärt sen jag senast var cinemateksbesökare?

biopremiär!

stor fanfar!
igår var jag på bio första gången sedan jag anlände till storstaden.
storstilat värre. på bergakungen.
bland reklam och trailers kom en hint om att publikum bör stänga av mobiltelefoner. gott så. men publikums smaskande, prasslande med godis och popcornsrassel? hela filmen! och det var ingen lättsam mysfilm att kjedjeäta gelehallon till.. eller var det en visning för göteborgs bulimi sällskap? how about låta en popcorn långsamt smälta på tungan?
bra film trots idogt idislande publikum..

viggo mortensen gav pokerfejset inte bara ansikte utan även kropp. tatuerad kropp.

att återse det bortappade

jag upptäckte alla mår bra på tv. inte förberedd alls.
jag blev glad att se dig igen, maria, men ledsen av vad du berättade. tungt, smärtsamt, svart. men det finns ljus nu. är glad för det. borttappade, men ni finns i tankarna ibland, du, kim, lotta och alex. allt gott till er!