sista söndagen

jag somnade lätt berusad av alkohol, skratt och glädje.

jag vaknade och var mycket glad och rörd över de fina och fantastiska människor som är mina vänner.
tack.

lördagens dejt

ahh kinski-daarling..
jag såg aguirre.
funderade över sambandet med flodfärden mot ett okänt diffust mål, den smygande galenskapen, det hotfulla omkringvarandet i form av amazonas djungler, indianers giftpilar och kannibaler. den tunna linjen som skiljer sane från in-sane. "normal" & "galen". det kan vara så att processfiltret för Uppdrag; Verkligheten är ordentligt påskruvat och fungerande. gott så.

och har inte aguirre likheter med apocalypse now?
den subtila musiken har jag nyss forskat på; popol vuh. undersöka och lyssna mer.

underliga saker att ha talang för #1

jag är väldigt bra på att falla i djup sömn mellan väckarklockans snoozningar. hinner tillochmed drömma. så djupt att jag inte minns hur många gånger jag snoozat. FÖRÖDANDE!

jag skulle kunna tänka mig att begåvas med helt andra talanger.

beror det på sömnunderskott eller decembermörker? båda delarna?

det djävulen bär..

min mor hade lite julklappsbestyr, hon frågade om jag behövde något lukta gott som kunde tänkas rymmas i en julklapp. jag talade om vad jag använde, jag hörde hur frågetecknen hopade sig tills hon utbrister "är det det djävulen bär?" varvid frågetecknen hamnar hos mig.. tills jag förstår film/bok syftningen. ja. det djävulen bär, luktar jag. ett talesätt är fött.

annars är jag lite trött, både jobbstressad och frustrerad. men det skall nog bli både bra och löst, iallafall är det min ambition.

ett fantastiskt ord, nu med dikt

kikärtsfundamentalister

under taket

jag tittar på hustaken runtom mig.
jag vill vara nära himlen. jag gillar regndroppar mot takpannor.

varje kväll då jag ser upp från min skärm och ser till vänster drar grannen tvärsöver gatan för gardinerna. kanske har jag en medusaprofil?

jag har under några sekunders okoncentration under krigarens position sett ut över en innergård i olivedal, tills focus flyttades tillbaka till en nollpunkt i evigheten framför mina fingertoppar.

det freonfria kylskåpet låter som om duvor sjunger upp. ibland ser jag kamikazeduvor utanför fönstret som oförfärat lämnar stuprännan och kastar sig mot marken, kanske har de span på årets sista feta daggmask. vem skulle tveka att kasta sig ut då?
egon kjerrman?