jag vill vara nära himlen. jag gillar regndroppar mot takpannor.
varje kväll då jag ser upp från min skärm och ser till vänster drar grannen tvärsöver gatan för gardinerna. kanske har jag en medusaprofil?
jag har under några sekunders okoncentration under krigarens position sett ut över en innergård i olivedal, tills focus flyttades tillbaka till en nollpunkt i evigheten framför mina fingertoppar.
det freonfria kylskåpet låter som om duvor sjunger upp. ibland ser jag kamikazeduvor utanför fönstret som oförfärat lämnar stuprännan och kastar sig mot marken, kanske har de span på årets sista feta daggmask. vem skulle tveka att kasta sig ut då?
egon kjerrman?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar