fyra år i finnland

följande lägesbeskrivning skrev jag när jag bott lite mer än 1 år i finnland..
nu får den läsas med en nypa salt, jag har förstått mer om den kulturella kontext jag vistas i. men visst var det en kulturkrock!


fazer eller marabou? kniven mot strupen. cloetta/fazer. hur står det till?
det är bra, det är finskt.
handla inhemskt handla hemskt hemskt handlande
mest kaffe i världen, inte att undra på när det är så blaskigt!
nog! nog? ett litet ord som inte är samma sak på andra sidan gränsen.
schittig.
skitig.
det är som med eller utan emfas.
nyanser. en verbal kolorist, är det möjligt?
det som störde mig i början har blivit tillvant.
teckenspråk.
befriad från mimik och kroppspråk.
hur överlever de?

lapinkulta connecting people

ilskna tankar på promenad

ett havamal för 2000 talet
social kompetens gör det svårt att skilja på vem som är trevlig och vem som verkligen är det

agustinätterna är mörka
en vilsekommen trög fluga slår oavbrutet huvudet i taket
rummet utgör begränsningar

jag skär bort dig när det är dags

nu?

redskap

du måste lita på dina tankar, din intuition.
dina idéer

det är lite ensamt ödsligt tomt ekande i huvudet.
jag skaffar support ;
anteckningsböcker.
en god vän som förvarar tankarna.
ytterligare en god vän som i svart smoooth slingrande tusch fäster ord och håller dem kvar.

att hitta den yppersta boken, hållbar, snyggt respektingivande, jag skulle inte kunna ta mina tankar på allvar i en fluffrosamylittleponybok eller vad som är motiven på femalepreteenstuff nu för tiden,
bladen är viktiga, de skall fungera i symbios med pennan, som inte blöder och är översvallande. en tunn linje av kryptisk piktur. ett papper som bevarar från sida till sida.
nyans och tjocklek!
och en pennspets som är kompatibel!
nu talar vi om delikata preferenser
en filtspets som inte skvallrar, lyser igenom.

det är två viktiga arbetsredskap.
penna och antecknings bok.

sen, en bekväm stol, ett rum du får plats med dig själv och dina tankar i, som inte hämmar eller censurerar dig.

och gott mörkt kaffe inom räckhåll.
då är det en bra dag på jobbet.

en annan gång

senare med rödgråtna ögon och svart strimmlade kinder.
jag försökte konsumera bort bedrövelsen.
fann inte något som kan läka för den lilla summa min börs kunde uppbåda.

istället hittade jag en en deli.
jag
tröståt.

för sorgsna gommar med smak för det lilla extra.

i ett stort glasfönster, väl synlig för snömodden utanför.
i högtalarna satt chet baker och sjöng för mig, att jag var hans funny valentine
- med eller utan körkort.

jag tänkte "en död man ljuger inte"
jag åt upp, gick därifrån och ängnade mig sedan åt fåfängligheter som att köpa ny hårfärg.