skinn

en tunn tröja av skinn
trädd över bröstkorg
stramar
men ändå rörlig

skelettets relief
som vågor
mot strand

hud och hull
lösgjort sig
lever sitt eget liv
rör sig runt skelettets urkalkade stomme
sakta snurrande
våldsamt gungande

roterar runt egen axel
förvirrad
orkeslös
livstrött
bitter
arg
rädd

söndag morgon kommer ner, fast på kvällen

formuleringarna väntar
vill ut
-men vattnet vill inte flöda.

hittar inget sätt att mäta vedermödorna.

inga fakturor från crimson, ingen härsknad frukt i stilleben, inga avrivna engångs paletter eller skärvor av borthuggen marmor. inga sönderstungna broderifingrar.

att jag formulerar mig. bevis kan endast ses genom att anteckningsböcker köps, fylls och förläggs letas upp, pennor utslitna eller borttappade, tankar hastigt fästa på post-it lappar.

att jag känner mig som ett svullet huvud, längtande efter att få vara solkysst, vindsmekt. doften av saltvatten på min skuldra.
att få vara min egen helhet

senare

jag såg en igelkott korsa min stig, pinnig passgång spolformig kropp.
en raspande forcerad språngmarsch.
jag stod förundrad på min sida trottoaren.
min närvaro stressade honom, i den mån jag har rätt att könsbestämma en igelkott,

jag var blickstilla, stilla som en blick. en stillnad.
då. just då, kändes det kantska sublima påtagligt och närvarande.

fredagsmorgon nyfödd 00.20