en tunn tröja av skinn
trädd över bröstkorg
stramar
men ändå rörlig
skelettets relief
som vågor
mot strand
hud och hull
lösgjort sig
lever sitt eget liv
rör sig runt skelettets urkalkade stomme
sakta snurrande
våldsamt gungande
roterar runt egen axel
förvirrad
orkeslös
livstrött
bitter
arg
rädd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
poeten i dig hade jag inte fore traffat.. bilder av ord, ord av bilder, vi vill ju kunna beratta for varandra i hopp att ensamheten lugnar sig. lange sen jag kunnat kanna mig fram i ord nar det ar morkt, jag onskar detta magi att aterkomma, blixtra ner och spratta upp det hopsydda, det trygga.
jag e pa aventyr.. kolla www.europelostandfound.net
Skicka en kommentar