igår besökte jag lokal pub, mötte vän från uppväxten. det är då det kan blir socialstigmatiserande att tala om att jag har gjort ett i hans ögon galet val och lever i (ekonomisk) otrygghet och brist på materiella statusmarkörer. och så länge gemene mans uppfattning om vad konstnär är och gör lär min (och andras) otrygghet fortsätta, så länge okunnighet råder lär intresse inte uppkomma som på sikt kanske skulle kunna hjälpa någon ur otrygghetsträsket.. och ge er det där ni saknar trots ni trygghetsknarkar upp era 30 000 kronors löner..
jag fick ialla fall kreativa förslag om vad jag kunde tjäna pengar på..
ni får trygghetsknarka ur mycket ni vill, ni blir inte sämre människor för det.
tur jag inte sa att jag är en jävla bra amatörpoet också, dubbel stigmatiserad, juh!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar