en annan gång

senare med rödgråtna ögon och svart strimmlade kinder.
jag försökte konsumera bort bedrövelsen.
fann inte något som kan läka för den lilla summa min börs kunde uppbåda.

istället hittade jag en en deli.
jag
tröståt.

för sorgsna gommar med smak för det lilla extra.

i ett stort glasfönster, väl synlig för snömodden utanför.
i högtalarna satt chet baker och sjöng för mig, att jag var hans funny valentine
- med eller utan körkort.

jag tänkte "en död man ljuger inte"
jag åt upp, gick därifrån och ängnade mig sedan åt fåfängligheter som att köpa ny hårfärg.