palaan sinuun

I
grå dis

omringar dig



mot väggen

röker vit luft din näsa

närmande

fotspår suddar tid

äger



II

försvunen

dalmatin kröker nacken

vädrar

dig åter



III

hennes skugga

genom gardinen

anar min blick



IV

husvägg ifrån

upphöjd persienn

sväljer backar

gömmer mig

avvaktar



V

fri lejd

blickar

tvättlinor björkknoppar

inte värker din knopp

jämfört med henne

vars skugga driver



en freeway