idag

till dem som inte vet vad framtiden bär i sitt sköte kan jag tala om att framtiden bygger hus.. iallafall,  framtiden byggde hus i början av 1900 talet. vad framtiden gör nu vet ingen..

och idag har jag ertappat mig själv med take away kaffe och croassiant, kikandes i wranges skyltfönster. kaffet hade trist metallisk bismak. breakfast at wranges är således inte såååå fancy..

uppdatering

jag och therese gör ett sammarbete på wheaterphotos. klicka här.

troligtvis skall ett verk av mig visas i frankrike, exakt när vet jag inte ännu. återkommer.

en av mina favorit konstnärer är död. lenke rohtman, för er som ännu inte bekantat er med henne.

ny ord!

coffe breakdown

hittat här
bloggen är synnerligen läsvärd, jag blev fast där länge.

hittat när jag sökte svaret på hur många brickor ett trafikmemory har.

internet, det där internet

konceptet livet

vissa dagar är bättre än andra
vissa dagar hittar jag mer kraft och visioner

görande och utförande
ibland hinner jag tänka långa tankar
vissa dagar når jag inte dit alls
trösklen är hög och porten stängd

mitt liv är ett stycke ofullständigt pussel
alla har 24 timmar om dygnet till sitt förfogande, jag antar att det är rättvist
jag försöker disponera mina timmar väl
mellan allt jag måste borde och skall, det jag vill mest 

det som hinns medans jag andas sekunder och försöker hålla stressdammet borta
mina prioriteringar, irrationella obegripliga? det är mitt pris, inte mitt straff

jag såg och hörde bruno k på draken, första raden och till höger. magnifik plats.
det har onekligen hänt mycket sen mitt första besök i poetens närvaro. då hultsfredsfestivalen för 20 år sedan. en extatisk publik, en lokal med mer täthet och koncentration än nån av de konsääärer jag besökt dittills under festivalen. längst fram poeten som en shaman. så långt från torr poesi uppläsning som de jag dittills bevistat. jag minns lät dem ligga och jag har inte glömt den ännu.

det regnade och blåste utanför draken. jag gick förkyld febrig, men lycklig därifrån.. fylld av förälskade ord. när jag möter de lönehelgsberusade längs avenyen var min kulturkofta och mitt kulturella kapital ett skydd mot både regn, storm kreti & pleti. elitist? ja.

och behov att dela stunden och det upplevda? inlärt beteende.


jag vill att all skräck tar slut

lika som bär?

samt en notis om art & text i ny tid

martyren ler

under en paus i arbetet..

nu skall det bli nått, så det så

sen sist

jag har deltagit i art & text 

i morgon skall jag filma ytterligare ett bidrag till publikationen. 

jag har förkylningsvärk, feber och täppt näsa, lovande inför en kvinnas martyrium.

a match made in hell?

passager visas over there
info här http://inlightrichmond.blogspot.com/2008/07/preview-of-coming-attractions.html

bild lånad från  amie oliver..

mobilfint

i mitt huvud sjunger nick drake pink pink pink pink pink pink moon
hittat två eftersökta filmer på bibblan
och en trave duras.

smultron på balkongen

a pink moon is on its way and none of you will stand so tall pink moons gonna get you all

i retur

i min strävan efter pigga upp mig må bra osv
jag gick på ett yoga pass helt följdriktigt. men allt detta öppnande av bröstmuskel, bröstkorg får bara mitt igentäppta hjärtchakra att spy ut alla tårar jag stoiskt svalt.


feel good är nära feel cry..

nina simone och gul vän tröstade.
nu är det en annan dag, kaffe och nya möjligheter.

de hårda tankarna

fortsätter..
varför sviker jag mig själv hela tiden?
varför orkar jag inte?
vad är det som dränerar mig på energi?

oj, det knackar på dörren!
amy winhouse klev in och sjung I cheated my self...
inte hade hon nåra uppiggande droger å bjuda på heller!


därför har jag bestämt mig för att ta tag i den där kragen. vi hörs!


just nu kaffe med tindersticks, har jag lyssnat på dem de senaste 3 åren? näää

oväntat fynd

på färjan till danmark.. inte finland som man fördomsfullt nog trott vore rimligare..
en låda njutning!

hemma

efter bra intressant utställning. noteringar och läsande. kaffe och praliner. balkonglycka!

björklövshelgonet?

jag beslöt mig för en tur till münchen, om man är i bayern skall man ha koll på de katolska högtiderna.. det hade inte jag..
när jag kom fram var alla stängt! gallerier likväl som butiker. det var främst utställningar jag tänkte konsumera.
men, pinakotheken var öppna, jag gick på der moderne och förälskade mig i några verk av sigmar polke, det har ju hänt förr..
och på haus der kunst och bekantade mig med martin parr

för att vara en helgdag var många ute och flanerade.. väldigt många bar på björkris.. bastufestival? björklövshelgon?
det var svårt att överhuvudtaget hitta öppna kiosker resturanger å kaffe..
mitt livselexir intogs på starbucks, vad är poängen med den kjedjan?

ett bevis för att jag kan mobilfota å blåtandsgnissla..

sorg! eller klant?

idag tappade jag min lilla digitalkamera i golvet. olyckligtvis föll den på snedden, det utfällda ojektivet fick ta smällen mot golvet.. det gick inte bra. nu är den lilla röda så gott som död.

och jag borde anstränga mig på att ta redapå huruvida min mobil gick med på att bli macvänlig, den får bli substitut tills vidare?

ord

jag behöver ord för att se bilder ibland hittar jag varken ordet eller bilden,
men ser föremålet, skeendet, företelsen
ibland får jag helt nya oväntade ord, jag använder andras ord
för att inte tappa mina egna bokstäver
och det klister som fäster dem vid varann och får ljuden att bilda något
jag möter andras bilder för att klarare se mig själv
för att kunna hålla en diskurs inuti mitt huvud, en positiv rundgång ett pågående samtal
ett böljande hav av meningar
bokstäverna slår mot strand
tränger både in och ut ur min panna på samma gång
det fortsätter så, cirklar, ringar av vatten

jag är en människa som kan framstå som stum
jag viskar ett skrik och ger kropp till en artikulering

väckarklockan

jag har just försovit mig, det mest positiva med det var att min sömn var fylld av drömmar sista sömntiden. det var längesedan jag drömde något, jag känner mig fattigare utan drömmar. och troligtvis drömmer jag, men jag minns dem inte, jag har en kännsla av att jag slocknar i ett koma tillstånd där inga drömmar når..
det var inget viktigt jag missade, ville bara i god luttersk arbetsmoral komma ur sängen i frukost tid och inte som nu, vid förmiddagskaffe tid..

gott kaffe på er!



bildgoogling på drömma

när man känner sig svensk

är det då man blir glad av att se sånt här?

anka1 &2

vatten

i gårkväll var jag vid naab, med uttrar ankor och mygg.
ejdrar ville gärna filmas men inte uttern. kände mig ett slag mer naturfotograf än konstnär.

och det blev en kanske användbar sekvens?
fast det ser också ut som något jan och tuuli kunde ge sin högra hand för.

bevis

bevisligen 2 svanar i svan byn

namnsdag

igår..
och missade grattulationer är ok, jag var själv inte riktigt säker på om det var rätt dag.. men jag bestämde mig att det var min dag så,
jag grattulerade mig med crepes med nutella och två cdskivor. sen sket en fågel mig på axeln, det var väl inte det lustigaste precis..
idag känner jag mig förkyld och febrig... säkert fågelns fel

solsken och romantik, typ

i går sken solen som en galning.. jag satt i 15 min och väntade på att bibblan skulle öppna, det räckte. röd näsa.

som en hälsning till orangutant såg jag ett stycke romantiskfilm, före det traskade jag upp till slottet.. det jag såg appelerade mer åt romantiken.. trasig mur, vildvuxen trädgård som övergår i något inringat skogslikt med halvdöa träd, förfallen bro.. jojo och himmlen tornar upp ett oväder.. och där det lilla kapellet som ser ut att ha hemsökta kryptor. sen bryter spöregnet ut!

jag börjar vänja mig vid ateljefrihet. det kommer så småningom, inte orolig längre

gårdagens ord

vid brids avskedsöl framkom att vi alla hade jobbat med rädsla
brid i en dikt, miranda hade skjutit en ansökan framför sig
och jag med mitt...

back on track

det där plågsamt sköra läget
att hoppas att tankarna kan fästa i
n å g o n t i n g och bli t i l l
skissblocket blir till det första ultraljudet, det är något där och man får kanske vara glad för det

det kvittrar vår utanför, något ljusblått syns högst upp
jag har ordnat ett lånekort och har väskan full med film
nu skall jag gödsla för mitt frö

presskonferans

lagom till jag kvicknat till..
träffa the local press och förklara vem jag är vad jag gör och varför.
då jag bara ätit näring i form av skorpor och te det senaste dygnet var det smått påfrestande med ett kaffe slag med mycket smaskiga bakelser, om kaffet slank ner och jag lyckades göra mig förstådd så borde det innebära bättringsvägen..

ynk ynk eller atejeångest?

min mage är orolig, jag har ont i kroppen och febrig.
jag skojade när jag sa att jag skulle kollapsa när jag kom fram, seså ödet, fattaru inte skämt?



visst ser jag krank ut?

imorgon skall jag gå till ateljen som borde vara normalt rumstempererad nu.

fakta: karta
annat koolt
go dady go

i svanbyn

jag är oerhört trött!


gästateljen är stor och det mest fantastiska som kommit i min väg hitills, skall navigera bort från prestationsångest hoppas jag..
i kväll är det en jazzkonsert kanske är det avkopplande toner och se nya människor som behövs.

bilder, tankar och ord om ditten å datten prettogrejjor och sådant kommer att levereras som vanligt

nytt ord

vuxenkodat skitsnack
sånt som social kompetens för med sig (i norden kan vi behålla ansiktet genom att vi faktiskt har ett väder att prata om..)

vuxenautism
när man inte förstår koderna

bokastavskombinationssjuk i normerande sammanhang
kan man uppfattas som om man prickar in ovanstående..

jag är så trött och sur tralalala

skugga

20 kilo och 6 veckor

jag har fortfarande packa väskan ångest
rättare sagt
mitt konstnärskaps jädra utrustning tar mer plats än 6 veckors ekipering.
och jag är lätt fåfäng..
har lånat större väska av föräldrarna, tror jag får plats med nästan allt nu och ett handbaggage.

jag tror det blir bra bara jag kommer fram, när jag tankarna väl landar i huvudet och det finns ro att höra vad de vill mig brukar det bli bra på något sätt. att byta vardag ett tag kan vara ytterst välgörande.

tidigare idag var jag simultankapacitetsdysfunktionell utan att fatta det höll jag på med 4 saker smtidigt. tro fan att det känns kaotiskt!

solen i helsingfors

3 underbara dagar i hesa. med orangutant, rufus, våra kavaljerer; otto, wayne & mr stockmann

rufus var en underbar upplevelse. dessutom såg vi annegatans mest kända bloggare. 3 gånger och jeppis pipel

och det var vår! solen sken, vi drack kaffe, skrattade, jag kände mig genuint lycklig.
ett tillförlitligt facebooktest säger att jag är 71% lycklig. dessa tre dagar var procentsatsen betydligt högre.

love all, intalar jag mig, i gothicborg är livet rörigt.

liv och film, never ending story

nån gång när jag gick i mellanstadiet köpte mina föräldrar uppslagsverket focus som jag sedan ofta bläddrade i.

det finns några bilder där ur som inte lämnat min bildbank ännu



en vision om ur jag kunde vara som vuxen, jag trodde på allvar jag jämnt skulle knata runt i patentstickade tröjor och med lätthet springa över broar och hinder



och om jeanne behöver jag inte säga så mycket mer..
en kvinnas martyrium

lite mer än 1 vecka på ny adress

och jag är fortfararande väldigt glad och tacksam

i love the smell of napal..gasspisåkaffe in the morning. i mitt kök.

om jag står på balkongen kan jag skymta min gamla lägenhet.
vid små promenader i området har det visat sig att ganska mycket har hänt på de 6 år jag varit borta, det visar väl sig om det är bra eller dåligt.

jag har visserligen vaknat mitt i natten av nån schlageridiot som spelar caramia på en för tidpunkten aldeles för hög volym. många grannar hördes banka i väggen. annars är allt toppen.
jag skall jobba in min nya arbetsplats med tandborstbrojektet.

en lycklig människas disk

god karma

jag skall inte alls flytta till den stora ön.
jag skall flytta hem till johanneberg.
tur som en tok på många sätt!

kaffedisaster

först fortsätter vardagen: tvätt




jag spillde gårdagens förmidagskaffe över min kompaktkamera. den verkar ha klarat sig.
senare spillde jag kaffe över min anteckningsbok. den är java marinerad nu.

utkast; existentialistiskt kaffe

så här ser det ut nu:

det går att säga hur det slutade, men bara om man drar en konstlad gräns
genom tiden, genom historien
egentligen finns ingen början och inget slut på någonting
bara en ändlös serie händelser

till vardags

det fanns ingen vardag allt var en enda stor dröm

livet var så oerhört viktigt
alltid på väg mot något ingen ro ingen vila

han behövde en paus en paus från det overkliga

hon talade om sådant som gladde henne hon talade om dottern huset trädgården, om en roman av doris lessing, rachmaniov sydfrankrike och barnen i skolan

döden var alltid så nära

han trodde på plikten, den innre plikten vars ursprung han inte känner

historien har inget slut


-sätt på lite kaffe

kanske till ett hem med kaffe tv, pelargonier i fönstren, lekande barn utanför och en katt i soffan

måste gå försiktigt över den tunna is som förband nuet med det förflutna

två dygn som kommer att pina oss, sekund för sekund och varge sekund är en evighet
ångesten som skapas när man återser platsen där vägen delade sig
allt som var tidigare

koncentrationen vid det vardagliga kända trygga
det välbekanta

eller kanske verkligheten splittras
det fanns inte längre någon verklighet
det fanns bara verkligheter
fragment av verkligheter

tillfälligheter är samlingsbegrepp för det som inte passade in det som inte gick att förklara det som avvek från den officiella världsbilden

hon reste sig och satte på kaffet hon kände när hon fyllde melittafiltret att denna enkla handling återskapade en verklighet hon förlorat
hon var rädd

framtiden är grenar i ett träd vi klamrar oss fast vid
koltrasten återupptog sin sång
det går att säga hur det slutade

jag gillar kaffe och pelargonblinkningarna
men är det inte lite likt "där verkligheten slutar"? lite annat ämne.
jaja lösa upp och fila mer. bildsatt behöver det inte bli likt. alls.

gramatik

dagen har ängnats åt en deckare läst med filter "verkligheten". alla meningar med anknytning har ringats in och kopierats. för att utgöra grund för ett cut up/textcollage.
jag noterade att flera meningar börjar med "Och". är det inte lite förjudet? eller?
nog för att jag själv skriver gramatiskt upplöst... sten i växthus å kålsuperi..

fortsättning följer (cliffhanger)

nytt nytt nytt

det luktar fortfarande målarfärgsinstängt..

ett vårtecken?

i går var jag på bio med goda vännen simonson, synnerligen osvenskt betende då melodifestival pågick.
iallafall så konstaterade vi efteråt, utöver filmens kvaliter ett förvånande tillstånd i unga flickors klädsätt..
på bion stod en tjej i sjömansklänning och blommiga ballerinor, utomhus gick tjejjor med pumps alt ballerinor. nästan barbenta eller kondomtunna nylonstrumpor.
det är inte det att jag har något emot dylika skodon, utan mer att det fortfarande är
f e b r u a r i. och ganska råkallt ute.
låtgå att trendbilagorna står som spön i backen, att vi står inför klimatförändringar.
men växthuseffekten är inte här riktigt ännu.
-klä på er för fan! eller hade ni tänkt använda sportlovet till att vara förkylda?

ateljemässigt: jag försöker med en hel del, det skall nog bli något av det.

konsumentupplysning

moi,
jag och vännen grönbergskan var på finsktango afton. kiva!
när det gäller hjärta och smärta så förstod jag en hel del ord..

en smått överförfriskad sverkerkopia hängde runt mig och grönbergskan, han var troligtvis helt hormonbesatt.. grönbergskan var vacker och sensuell. jag var ett stenkoolt pokerfejs som var snyggare än nödvändigt. enligt sverker alltså.
var går minimigränsen för skönhet?
ska det va så? vavava?
hepa hei!

läsning

jag testade att läsa en text framför kamera, eventuellt skulle jag bryta ner den till nått ljudcollage.. så dröm om min förvåning då jag redan läser med ett eko!
helt enkelt hade jag råkat putta till den ena ljudfilen så total not lip sync och anti stereo uppstår..
och verkligheten i form av post dyker upp. jodå, en vanlig dag på jobbet.

semlor semlor semlor

hur töntigt att bara köpa 1 enda och vanlig semla när det finns vaniljsemlor, weinersemla, dubbla gräddlager och semletårta.
och så ovant att bära hem semla utan 20 minusgrader utomhus som hört de senaste årens semlor till..
nu börjar fastan. rent bilbliskt alltså.

språköra i biosvängen, eller något sådant

på väg till min sista festivalfilm inhandlade jag lite godis, en kille står och hänger i kassan med sin jobbande kompis, de tittar åt mitt håll, jag är enda kunden, de pratar med varann om mig. pratar. på utrikiska. vissa ord känner mitt öra igen. när jag betalar flinar kompisen tvetydigt åt mig. jag tittar på honom med min hårdaste medusablick, varvid han frågande tittar tillbaka på mig."jag tyckte du pratade om att knulla" sa jag till honom. på den snabba nyansskiftning som inträffade i hans och polarens ansikte utgår jag från att mitt språköra är i gott skick..

under byte av filmrullar hör jag en stämma säga "det är så ovant att höra någon prata asiatiska" rösten får medhåll av sina vänner. jag tänker i mitt stilla sinne, om du ser filmer som en geishas memoarer med engelskpratande kineser som spelar japanskor kan det nog vara omtumlande att se koreansk film med koreanskt tal..

svarta tanten gör stan.

en turbulent vecka

jag blev uppsagd från mitt rum i måndags. fick tag i en mikroskopisk etta på den stora ön. jag flyttar i mars.

jag har fått datumen för min artist-in-recidence vistelse, det blir när apfelstrudeln blommar.. när jag löst att jag har en bostad efter dorffland vågar jag boka biljett definitivt.. mr jet here i come!

ett jobbstrul gjorde att jag missade kvällens tilltänkta festivalfilm. lite trist men det blir fler filmer. jag har sett lite blandat gott och blandat animerat, polsk konstfilm, stumfilm, musikfim. hitills en trevlig kompott.
the next generation cassavetes håller fanan högt.. gena rowlands medverkade.

och jobbandet gjorde att en vernissage jag VÄLDIGT gärna besökt missades. jag går gallerirond på tisdag. allra först till galleri 1.


detta är nog min tristase postning hitills.. men det har inte hänt så mycket i ateljen, pga omständigheter med livet involverat.

borde inte vardagen

vara mer än disk?

på tröskeln..

kanske till avsked?

solsken

det har varit en enda grå sörja i vinter, få undantag vädermässigt

därför har det varit så underbart att vara med om hur några stänk solsken verkligen förändrar läget!

två gånger har jag de senaste veckan varit med om människor som sjungit högt på spårvagnen, just på grund av solsken. nej, solsting är inte en förklaring.
med sången har leenden spridit sig bland med passagerarna. underbart.

sång orsakat av solsken nomineras till dagens leende

avsked

jag följer dig ut

trappsteg

varje steg känns
träådring i relief mot min fotsula


din tunga har nuddat mina ord
ännu stum

kylan omsluter oss
fyller
gräver sig in
ersätter

det är allt, då


mina steg
på kalla trappsteg
anade inget

steg ut i ingenting

kylan
kylan
kylan !

det är inget avsked, det är ditt föräderi

men om det vet jag ännu inget

din tunga har nuddat mina ord

din tunga har ljugit över hela min kropp

det är


förändrat


tomheten är bara större nu
förändringen
skillnaden blänker

sörjer för
bitter smak av förhoppningar





-------

det kan bli en film, eller hur?

tallyho!

jag har sett en dront.
i en mycket bra installation på mors mössa.

lite senare såg jag 5 videoverk av salla tykkä på 300m3, otippat, om man aldrig får tag i "gallerier i göteborg"listorna, knatar man in helt oförberedd på utställnings ytorna. likaså blir man mött av söndagsstängda dörrar.

jag såg en man med grön mustach, mannen kom cyklande på kastellgatan.
han nomineras till dagens leende.

när man hittar guldkorn

delar man med sig..

under slutarbetes processen fick jag ett boktips av filosofen i Åbo.
Pia Tafdrup - Över vattnet går jag, skiss till en poetik

jag började läsa, små noteringar sammansatta till bok där kapitel för kapitel närmar sig poesi ur olika aspekter. jag tycker hennes ord har stor giltighet även för annat skapande. min pocket är nu full av streck, understrykningar och utropstecken, på det där maniska sättet när man tycker någon har satt ord på
s a n n i n g e n.
som följande rader, jag citerar:

Känslor varar inte länge. Det gör däremot minnet av dem. Nostalgi är farlig, minnet livsviktigt.

Skapelseprocessen handlar om att ge det namnlösa namn, att artikulera det oartikulerade, finna väg till en plats där ljuset är begravt.

Dikten talar, lyssnar och tiger. På en gång.

Mina dikter har alltid sin inre nödvändighet och är därför oändligt sårbara i ett möte med omvärden. Det är en speciell handling att visa fram något som ingen önskat eller begärt. Varje gång.

ovanstående 4 citat är alltså inte från mig. till mina skapande, läsande, tänkande,reflekterande vänner som läser min blogg, jag rekomenderar er att läsa Över Vattnet Går Jag.

fokusera

en begangnad digital system kamera har kommit i min ägo. jag kan lungt konstatera att det är annorlunda. jag är van vid fast optik 24, 50, 100 mm och några försättslinser samt manuell fokusering. inte zoom objektiv, om än korta och autofokus. auto focus!
skärpedjup, upplösning, fil storlek, jeepägg, tiff & raw
och nu är det börja om så smått igen. och det skall väl gå.. med tid tålamod och ett ständigt tittande i manualen.. provfotograferingar, lära känna och bounda sig med den lilla tingesten..

biljettrus

filmfestivalprogrammet har landat, bläddrat flitigt, jämfört schema. bokat & betalat en liten bukett med variation på geografi och koncept. en vitamininjektion på något plan önskas.

cinemateksprogrammet anlände likaså.
fast där konstaterade jag att det var en massa filmer jag redan sett, inte samma "å! vilken chans, DEN måste jag se"
har jag blivit rikigt filmnördig?

eller är det så att tillgängligheten till film har ökat avsevärt sen jag senast var cinemateksbesökare?

biopremiär!

stor fanfar!
igår var jag på bio första gången sedan jag anlände till storstaden.
storstilat värre. på bergakungen.
bland reklam och trailers kom en hint om att publikum bör stänga av mobiltelefoner. gott så. men publikums smaskande, prasslande med godis och popcornsrassel? hela filmen! och det var ingen lättsam mysfilm att kjedjeäta gelehallon till.. eller var det en visning för göteborgs bulimi sällskap? how about låta en popcorn långsamt smälta på tungan?
bra film trots idogt idislande publikum..

viggo mortensen gav pokerfejset inte bara ansikte utan även kropp. tatuerad kropp.

att återse det bortappade

jag upptäckte alla mår bra på tv. inte förberedd alls.
jag blev glad att se dig igen, maria, men ledsen av vad du berättade. tungt, smärtsamt, svart. men det finns ljus nu. är glad för det. borttappade, men ni finns i tankarna ibland, du, kim, lotta och alex. allt gott till er!